Innan barn: När jag får barn kommer vi att bli en sådan där familj som reser runt i typ Afrika med dreadsbarn som pratar flytande swahili i djungeln och typ tämjer en egen hyena. Kommer inte låta barn få hindra alla farliga resor jag vill göra. Efter barn: Älskling kommer du ihåg att vi brukade gilla att resa? Vi kanske ska vara lite galna och boka en charter? Innan barn: Men alltså kan alla föräldrar slappna av? De släpper ALDRIG barnen med blicken. Härlig semester när man har nervöspsykos, verkligen. Efter barn: HUR kan den djupa sidan av poolen vara så där nära lekplatsen? Om barnen klättrar över staketet och springer nordväst utan att titta kommer de ju drunkna, om jag tittar bort just då, vilket jag visserligen inte gör. Innan barn: Vi kan väl bo i det skabbiga kackerlacksrummet utan el, för 15 kronor natten och äta bara gatumat. Så kan vi spara till ett bungyjump. Efter barn: Är det VERKLIGEN safe bakteriemässigt att äta helpensionskronärtskockorna? Innan barn: Vi åker djupt in i djungeln till någon by där vi kan tala med medicinmän som kan bota alla sjukdomar med coola växter som bara finns där. Kulturellt utbyte är det bästa jag vet, näst efter hundra år gamla trasiga hängbroar (SÅ spännande att man kanske dör när man går över. YOLO!). Efter barn: Vi drar till ett ställe med svensk närakut, det känns rimligt. Eller vet du vad feberkramp, krupp och SOS nödläge heter på thai till exempel? Nä, just det. Innan barn: Tjohoo, nu ska vi dyka med vithajar! Efter barn: Jag vet att det är superlånggrunt här, men teoretiskt, borde inte hajar kunna ta sig in och bita av väldigt små bebisfötter? Innan barn: Hoppa på här, vi får plats fem stycken på mopeden så blir det fem kronor billigare. Ser chauffören drogad ut? Jaja, det är bara en mil. Efter barn: Det är ett par kilometer bort, jag vet en taxifirma som har svensk standard på babyskydd. Jag googlade halva natten efter numret. Innan barn: Vad överbeskyddande alla föräldrar är. Flytväst på båtutflykten? De hoppar ju liksom inte i. Efter barn: Är det PK att surra fast tvååringar vid masten? Jobbigt om båten välter i och för sig, äh vi skiter i utflykten. Innan barn: Vaccin? Äh, lite hepatit har ingen dött av. Har de? Jaja, det ordnar sig. Mitt motto är ”Tropisk sjukdom makes a terrific story”. Efter barn: Jag ringer Smittskyddsinstitutet och pratat riskkalkylering angående denguefeber (Alltså ja, det är sant. Det ingen vet är att sedan pratade jag med två forskare i Asien eftersom ingen i Sverige hade tillräcklig koll. Till mitt försvar var Harry typ nyfödd?). Jag, när jag HÖLL PÅ en gång i tiden: Tjohoo, lite dödshöjd har ingen dött av. Sjuk i huvet. Nu. Här är det tre centimeter djupt men jag är ändå rädd för typ späckhuggare. Mitt jobbigaste i livet hittills var Thailandsresan när Sixten bara sprang kilometer bort hela dagarna. Harry, lika gammal som Sixten var då. Han behöver man i och för sig inte oroa sig för. Han är där jag är. Vissa punkter är återvunna från en lista från 2014.
