Förlåt att jag använder den här bilden IGEN men den är ju så fin. Här kommer en lista på folk som ni som är mammor INTE behöver lyssna på. 1. Allvetaren ”Alla gör förstås som de själva vill, men jag skulle ALDRIG göra så där.” Det du egentligen säger är att alla som inte gör som du gör fel (eftersom du tydligen vet hur alla barn och mammor fungerar). Det är bättre att bara säga ”Jag skulle aldrig göra så”, annars är det lätt att framstå lite lite lite som en bajskorv. 2. Kvasiläkaren ”Men barnen kan väl inte vara sjuka igen? Det måste vara något allvarligt fel.” Tack, som att jag inte är tillräckligt orolig själv? Ingen kan ens fantisera ihop värre sjukdomar än de som mamman redan har googlat. Det är sällan konstruktivt med dödsdomar, i synnerhet inte bland folk som är oroliga och har internet. 3. En till dödsdomare ”Sån där hade min kusins bekantas barn också, det var cancer.” Besläktad med förra punkten. Eller det är egentligen samma punkt men jag kan inte få nog av den. Jag vet inte hur det är att vara mamma utan blogg, men jag har slutat skriva om fysiska åkommor som både jag och barnen har. Det hände nämligen ALDRIG att jag lyckades utan att någon skickade ett jättetragiskt mail eller kommentar om att någon bekant med samma symptom hade cancer. Blev förkrossad varje gång. 4. Rub it in-personen ”JAG lägger dem klockan sju, och de somnar tjugo över sju.” När någon har bett om läggningstips eftersom det tar hela kvällen att lägga barnen. Det här fenomenet är vanligt i vissa facebookgrupper. Man ba jaha? Vad ville du med den off topic-kommentaren? Skryta? Vara duktig? Sorry, den säger ju bara att du har det lätt och slipper vara duktig. Det är den med barn som INTE somnar som är duktig. 5. Den med åsikter utan erfarenhet ”Men HUR kan du tillåta det? Det skulle aldrig JAG tillåta.” När en mamma till exempel berättar om något som är väldigt ojämställt hemma, och någon annan blir chockad över hur hon kan tillåta detta. Om någon tar upp ett problem, är det väl SJÄLVKLART att hon inte TILLÅTER det? Hon har väl antagligen gjort allt för att försöka ändra det och gett upp. 6. Hjälteanklagaren ”Sluta vara en superhjälte, du måste kunna be om hjälp.” Nyligen såg jag ett kommentarsfält om mammor med utmattningssyndrom. Någon skrev typ: ”Man ska väl lägga ansvar på partnern också? Be om hjälp, låtsas inte att du klarar allt som en superwoman.” Men det är väl inte det som är problemet? Som att mammor blir utbrända för att de svävar omkring och nynnar: ”I'm so happy I take the kids all night, because sleeping is not a human right, I will cook and I will clean, älskling please sleep in, I am your wife and also your singer, you dont have to lift a finger.” (Ja de sjunger på engelska, hittade inte några svenska rim.) Det är väl ändå troligare att problemet är partners som inte steppar upp ens efter tjat? 7. Disclaimaren ”Jag menar inget illa, MEN…” ”Jag vill inte vara taskig, MEN…” ”Ta inte det här fel nu, MEN…” En kommentar som börjar så är nästan alltid taskig. Den blir inte mindre taskig på grund av disclaimern, snarare mer eftersom man dessutom friskrivit sig från ansvar.
