Jag har i flera år tjatat på Linus om att försöka få ett tredje barn. Jag kommer förmodligen få tjata tills klimakteriet med råge passerat. Jag kommer förmodligen på dödsbädden flämta ”befrukta mig, det är min sista ööönskan”. Så jag kan ju inte gärna kalla mig expert på flerbarnsövertalning. Men jag tänkte ändå dela med mig av lite argument jag försökt med eftersom jag vet att det finns fler i samma situation som jag. Och jag tror faktiskt inte att ERA partners är lika svårövertalade slash kalla som min i detta avseende. 1. Asienargumentet När ett barn åker till Asien (vilket alla barn gör förr eller senare) kommer det bli så trist för det andra barnet att fira jul själv med föräldrarna, att det barnet också drar till Asien. Och då sitter man där, jul efter jul (eftersom de får mersmak på jordenruntgrejen), SJÄLVA utan barn. Med ett tredje barn ökar chansen att de två som är i Sverige kan tänka sig att vara hemma. Detta gäller samtliga familjehögtider. Och vanliga dagar för den delen. 2. Slöseriargumentet Efter några år med barn får man otrolig rutin på småbarnslivet. Och efter en miljon tjafs med sin partner (obs åt båda hållen) har man blivit hyfsat kompatibla och lärt sig kompromissa om barnsäkerhet, hushållsarbete och uppfostran. Ska man då, när man ÄNTLIGEN känner att allt är på en rimlig nivå, GE UPP SMÅBARNSLIVET? Sånt slöseri på all energi man lagt på att LÖSA saker som nu är lösta. Det är ju nu man kan ha ett barn till HELT utan ansträngning (well). 3. Bitterargumentet Om nu den ena så oerhört gärna vill ha ett till barn och den andra inte vill, så är ju risken överhängande att den som vill ha ett barn blir bitter om hen inte får ett. Och vad väljer man liksom helst. Ett vackert barn som sprider kärlek och livsglädje, eller en bitter fru som sprider sorg, ilska och elände resten av livet? (Det kommer kanske inte hända men det är ett effektivt hot. Eller borde vara det.) 4. Ålderdomsargumentet Det är mycket troligare att någon kommer att hälsa på en på ålderdomshemmet om man får ett till barn. Om man har ett barn och får ett till är chansen hela 100 procent större. 5. Tidargumentet Ett vanligt motargument till fler barn är ju att man får mindre tid med vart och ett av barnen. Men det stämmer inte. Ju fler barn som finns, desto större chans att barnen kommer vilja vara hemma i stället för ute och ränna. Och har man bara två barn är ju risken SVINSTOR att ingen alls kommer vilja vara hemma på kvällarna. Tre barn är mer ett coolt gäng. 6. Empatiargumentet Barn över tre år som får bebissyskon är betydligt mer likely att utveckla livslång och kvalitativ empati, enligt forskning som bedrivits i mig. 7. Kärleksargumentet Barnen du redan har får en person i livet som sannolikt kommer stå dem allra närmast. Vilket är viktigt när du själv kolar vippen, glöm inte att tänka på det ibland. Förlåt att du nu tänker på din död. 8. Skrattargumentet Det finns inget man är så less på som att hårda saker kastas i golvet var tredje sekund. Men man älskar ju skrattet. Allt det här kommer ju att tystna i takt med att barnen blir äldre. Plötsligt är det dödstyst? Det låter ju extremt lockande nu när jag skriver det, men man vill ju ha det i en timme, inte resten av livet. Harry är nu fyra år, blir jag gravid nu förlänger vi barnskrattet i huset med typ fem år! 9. Ångerargumentet Ett barn ångrar man aldrig. Man kommer aldrig tänka ”Oj, det var fel beslut”. 10. Ursäktsargumentet Någon tillställning du inte är sugen på? Det finns ALLTID en bra ursäkt. Nej, vi kommer sent, logistiken med tre barn vet du! Oj, någon fick kräkis! Lycka till, fellow bebissuktare! Har ni fler argument? KOMMENTERA FÖR BÖVELEN. Denna lista är tidigare publicerad i tidningen mama. Bästa vänner!
