Jag är lite konstig på vissa sätt. Eller ”speciell” brukar folk säga om de är diplomatiska. Till exempel: Jag har sparat barnens navelstumpar (de där som ramlar av. Skulle ALDRIG slänga den älskade men av kroppen förkastade stackars huden). Jag längtar hem ibland, för att jag har blivit lovad att klämma någon finne Linus har. Jag ÄLSKAR att gå till tandläkaren Jag känner mig så omhändertagen. Så egentid. Även om jag blir borrad, och extra mycket om jag blir bedövad. Jag är en sådan som tycker att det är skojigt att dregla okontrollerat på t-banan. Den här gången, som ni ser i filmen nedan, var det meningen att jag skulle prata och ställa frågor till tandläkaren, men jag är TYP typecastad. Jag korsförhör alltid tandläkare. Jag ställde i alla fall frågor om hur tandläkare gör när patienter har dålig andedräkt (de drar upp munskyddet!!), om hon slarvar med tandtråd själv, om de granskar folks tänder på fest (det gör de), om de ser om folk ljuger om att de använder tandtråd och om tandkräm. Jag har alltid tänkt att det är bra om det löddrar mycket, att det blir renare då. Som när man tvättar en bil. Så är det dock inte, sa tandis. Löddret kan tydligen vara dåligt för slemhinnorna, och tandkräm som inte löddrar, som Zendium, rengör lika bra. Det var roligt att de skulle filma HELA FILMEN med underifrånvinkeln OCH närbilder på min jätteöppna mun. Filmen är ett samarbete med Zendium. [embed]https://youtu.be/8rplXYZVpmw[/embed]
