Här kommer lite Thailandsrestips som jag lovade för länge sedan, och svar på vanliga frågor. Jag blandar från senaste resan då bara jag och Harry åkte, och resan för ett år sedan då hela familjen stack. Harry var då fyra månader och Sixten var två år. Vanligaste frågan: Är det värt att resa med barn? Svar: JAAAAAA. Med det sagt, det är ju sjukt drygt också, men det kommer ni märka på viss frustration på berörda områden. Men totalt sett väldigt värt. Resan Välj ett flyg som går nattetid om du vill överleva (här kom första bitterheten redan). Är barnet under sex månader, eller på vissa flygbolag ända upp till max 10 kg, kan det få en ”babycot”, en liten säng som fästs på väggen. Ring flygbolaget i god tid innan för att säkra en av de eftertraktade babycotsätena. På vissa flygbolag får barn specialmeal. Antingen infant, toddler eller child-menyer. När jag reste med Harry fick vi fyra barnmatsburkar, två vällingpaket och bananer. På hemresan pannkakor och fruktsallad. Sjukt nice. MEN man måste ringa flygbolaget minst tre dagar innan avresa för att få det, i alla fall på Thai air. Gör inte mitt misstag att köpa en resa med mellanlandning på fyra timmar efter 11,5-timmesflighten. Sedan tog nästa flight 1,5 timme och så två timmar taxi på det. Fy alltså. Det finns ju direktflyg. Så sjukt dumsnålt av mig. När vi åkte för ett år sedan var inget av barnen ipad-intresserade, men är dina barn det och ni har en, proppa den fullsmockad med filmer och spel och glöm inte hörlurar! Majskrokar, kex, bananer, mackor, bullar, whatever makes them stay in one place for a few seconds är ovärderligt. Och det viktigaste: GLÖM INTE BÄRSELE om du ska resa med en bärselebebis. Jag gick omkring med Harry i min nästan hela ena resan, för det var det enda stället han sov på. Harry fyra månader, utsövd efter babycotresan. Jetlaggning Asså. Orkar inte. Minns inte att det var ett problem förra gången men nu alltså. Tredje natten i Thailand somnade Harry klockan nio på kvällen. Bra där. MEN sen vaknade han när jag lade mig vid tolv och var sedan uppe till halv sex på morgonen. HELT omöjlig att söva. Det blev bättre och bättre följande nätter men alltså… Detta är ju på intet sätt ett tips dock, sorry. Värmen och bästa relationstipset När vi kom till Koh Lanta för ett år sedan var det 36 grader mitt på dagen (i mars). Det gjorde att båda barnen fick vara inne med AC under de varmaste 4-5 timmarna. Det tar någon vecka för vuxna att acklimatisera sig och för små barn är det ännu svårare att reglera värmen. Jobbigt, tänkte vi i början. Sedan insåg vi att det var det bästa som kunde ha hänt. Då kunde vi nämligen turas om att vara inne med barnen, och den andra fick EGENTID. Det är mitt bästa tips av alla, om man åker två vuxna. Två timmar egentid varje dag. Linus tog typ en massage och jag bloggade och badade. Egentid på semester. Så sjukt nice. Bra för relationen också, för då kunde den som var ute på äventyr berätta något nytt när hen kom tillbaka. Typ om en ny knöl i axeln och vad fransmännen snackat om i poolen. Annars gick det inte ens att vara ute själv samtidigt med båda barnen, eftersom Sixten bara kutade hela tiden och Harry inte fick vara i solen. Vilket han är här. Jag hade apshow varje dag på mitt dagpass inne i bungalowen. I stället för att städa uppenbarligen. Kan man ens åka med en 4-månaders? Vi köpte biljetterna precis när Harry hade fötts, men när det var två månader kvar till resan ville jag verkligen INTE åka och fattade inte hur jag kunde ha varit så kaxig och clueless som köpt icke ombokningsbara biljetter. Var rädd för sjukdomar och denguemyggor och pooldrunkningar och maneter och allt. Men min syster BOR ju där och skulle föda sitt andra barn där, så vi bestämde oss för att åka ändå. Det kändes dock extremt viktigt att han fick sina två första doser vaccin först, så att han hade skydd mot sånt som kan vara farligt, typ kikhosta. Om allt funkar hälsomässigt skulle jag säga att resa med en fyramånaders var väldigt lätt i jämförelse med en tvååring. Det beror ju på vad det är för sorts barn förvisso, men Harry gick det bra för. Fyramånaders kryper inte, kutar inte, stoppar inte in random objekt i munnen, hoppar inte plötsligt ner i poolen. Och eftersom jag helammade behövde jag inte tänka på mat överhuvudtaget. Lite extra vatten ibland bara. Thailand har även top notch-sjukvård, vilket var viktigt för mig OM nåt skulle hända. Boende Jag och Linus är inga fancy folk, so to speak. Jag är nog tyvärr Sveriges ofancigaste bloggare. Men Linus är likadan, fast inte bloggare. Innan barnen fanns och vi backpackade bodde vi alltid på de allra skabbigaste ställena. För att vi sparade pengar på det. Vi snackar mörka krypin med murkna plankor, massa kackerlackor och ingen el och inga lakan och en matta som madrass typ. Men sedan barnen kom är vi eniga om att det ska vara rent och hyfsat snyggt eftersom man till exempel faktiskt spenderar massa tid i sitt rum. Det gjorde vi aldrig innan, för då var vi fortfarande sociala och utåtriktade och härliga. Oj nu blev jag pessinostalgisk. Men vi är mycket renare nu, alltid något! Vi bokade hotell via Agoda (ej sponsrad). Våra krav var AC, pool, frukost, gångavstånd till stranden och sedan valde vi det billigaste som såg fräscht ut. Vi har bott på både Long beach och Khlong dao på Koh Lanta, på fyra olika hotell, och alla har varit JÄTTEBRA. Men ha då med i beräkningen att vi är vana vid kackerlackor, vi har inte samma krav på standard som vanliga människor. Fler tips kommer sen. När jag får tid. Man vet aldrig när. Spännande.
