Granne: Hej! Allt bra? Jag: Ja, ögoninflammationen börjar bli bättre. Jag ser ljuset. (drar ner solglasögonen) Granne: OJ VAD LÄSKIGT! Jag: Ja, men det gula är en salva, det är inte var. Granne: Jaha. Jag: Det var jättesvårt att få dit den på barnens ögon, men jag älskar den. Granne: Kan tänka mig det. Jag: På tal om det, vet du vem den liiille killen med salva i ansiktet där borta är? Granne: Nej? Jag: Min Kortison. Granne: Heeeeeh. Jag: HAHAHAHA. Det är liksom ett sånt där skämt som jag hörde när jag var typ barn och har väntat hela livet på att få användning för. Och så fick jag det nu. Salva-tion.
